Quicklinks

More rubbish elsewhere, but faster:

Page hits

Tandborsten

mikael 2006-04-17

Att handla en tandborste år 2006.



Häromdagen besökte jag den lokale matkrängaren av större mått, ett så kallat "lågpris alternativ". Målet med detta besök var att införskaffa diverse basvaror till hemmet samt en ny tandborste.


Redan i entrén inser jag att det var helt fel dag i veckan att handla då det var som att besöka ett zoo för krokodiler vid matdags, en kundvagn var bara att glömma då jag håller mina lemmar allt för kära.

Jag styrde därför nosen mot shoppingkorgarna, dessa är strategiskt placerade vid pantautomaterna.

Nu blev jag riktigt orolig över svenskens vanor, då de som stod där höll sopsäckar fulla med ölburkar i nävarna och konkurrensen om pantautomaterna var minst lika vass som om kundvagnarna. Dricker vi verkligen dessa kopiösa mängder öl i sverige, eller är det någon obskyr förening som tagit över pantnings rutinerna?

Och om man nu skulle få för sig att försöka panta några burkar, blir man då ivägsläpad till en stor svart Mercedes på baksidan där dom av en ren händelse har en betongblandare i skuffen? Jag vågar inte chansa i alla fall utan gör som jag brukar och ställer kassen med pantflaskor och burkar i soprummet, där den inte brukar stå mer än fem minuter.

Väl inne i själva butiken var shopping massakern i full gång, kvinnor, barn och män i en salig huggsexa blandat med flisor av emballage från varorna, jag fick en känsla av Samarkan 1000 före Kristus en lördagkväll när karavanerna anlänt och diverse berusningsmedel inmundigats i stora mänder. Jag kände instinktivt i bältet efter mitt svärd, vilket inte fanns där av helt förklarliga skäl.

Svärd är inte riktigt på modet längre då det har konkurrerats ut av blankaste volvon eller mest överdrivan mobiltelefon. Jag förbannade i detta ögonblicket min fåfänga och önskade mig ett svärd istället.

Det kan dock vid närmare eftertanke vara ett klokt val då det hade varit lite svårt att förklara för säkerhetsvakten.

Jag tog en hastig sväng in i en mindre upplyst gång där lite mindre populära varor förvaras, så som Kruskakli och Norsk müsli. En och annan konsument av dessa varor fanns i gången och jag tyckte mig förnimma ett par näbbstövlar och ett "Atomkraft - Nej Tack" märke när jag hastade förbi.

Eftersom jag redan här beslutat att bara välja en tandborste denna gången och låta min munhygien gå före mitt födointag kortslöt jag den "normala" rutten föreskriven av konsumentingenjörerna vilket lät mig hamna rakt in i sidan på en mycket bastant kvinna som plöjde sig fram i folkvimlet med sin kundvagn framför sig.

Bilden av den kvinnliga pansarchefen Katja Kotchemko som krossade tyska infanterister på östfronten 1944 i sin stridsvagn av modell T34 dök upp för min näthinna, och jag lät undslippa mig ett "-Job tvoje madj" vilket betyder i lätt förenklad översättning "Ha sex med din mamma" på ryska. Åsynen av hennes överarmar gjorde mig för en sekund lätt religiös då jag tackade diverse Gudar för hennes obefintliga kunskaper i Ryska.

Efter att ha masserat tillbaka känseln i min höft smet jag kvickt som en vessla över gångarna med kyldiskar fullproppade med glada paket innehållande de mest fantasifulla snabbmatsrätterna man kan komponera ihop. Jag duckade för en påse flygandes förbi mitt vänstra öra innehållande "Curry Chicken Sticks á la Bombay" och tog ett steg åt sidan värdigt en balettdansös i världsklass och där med undvek att krossas av vagnen som påsen landade i.

I min lekmannamässiga bedöming skulle jag utan vidare belägg gissa på att en kundvagn av odinärt snitt kan bära runt 100kg, och jag misstänker att denna vagnen måste vägt minst det dubbla vilket med tanke på min egen matchvikt inte var någon vidare utmaning då jag med all säkerhet avlidit på fläcken vid kollisionsögonblicket likt en fluga när den möter en Scania på E6'an i ca 120 km/h, Scanian syftar jag på där då en fluga nog inte kan nå dessa fantastiska hastigheter utan hjälpmedel.


Nu insåg jag att jag gjort en grov felbedömning då jag anlänt i "Snacks" avdelningen, här kommer samtliga undertryckat konflikter mellan barn och förälder till ytan och exponerars utan hämningar, allt i en terrorbalans av sällan skådat slag. Jag klev över två femåringar som låg på golvet och försökte bita som mor i vaden medans hon sträckte sig efter en gigantisk påse med någon form av Chips under barnens vilda skrik om att de smakade av saker man inte vill ha inomhus, möjligen i en hink under ett litet hus strategiskt placerat en bit från boningshusen på landet förr i tiden.


Nu anlände jag i helvetets förgård.

Kroppsvårdsproduktavdelningen.... Smaka på det ordet... Kroppsvårdsproduktavdelningen..

Jag vet inte ens om det går att stava det riktigt.

Nåväl, nu befann jag mig i ett eldorado av färgglada burkar, tuber, påsar, paket och lådor.

Om man skulle hälla ut samtliga produkter på golvet skulle stället utrymmas och klassas som större miljökatastrofområde än Täckomatorp. Och när jag nådde fram till tandborstarna var jag nära till tårar. Det fanns så många olika modeller och typer att jag fick svindel. Efter att ha djupandats en stund började jag studera dessa små tingestar i vackert designade plastboxar. Efter en stund när jag kämpat med panikkänslorna valde jag den som mest liknade en tandborste och ställde mitt mål mot kassorna.

Ägaren till denna inrättning har i alla fall insett en sak och det är att folk har sönder mer än dom köper då de nått fram till betalstationerna och därför utrustat butiken med många sådana. Detta innebar att köandet faktiskt var uthärdligt och efter 10 minuter var det dags att förbereda sig för slutstriden. Nej jag syftar inte på parkeringen, jag syftar på pöbeln i gången ut.

Där håller Semleförsäljare, Bingolotto maffian och allsköns pack till och vill skrapa av dig dina sista trådar på kroppen, jag fällde upp kragen, tog på mig mina solglasögon och gjorde en mycket obcen gest åt åt första gamen som dök mot mig och klev med taktfasta steg genom den förstummade skaran, jag klarade mig nästan.. Vid dörren dök den lallande-idioten på mig och skulle prompt sälja bingolotter till mig, minst ett dussin, Jag böjde mig fram och hojatde "Je ne comprends pas!!" vilket gav mig en lucka att kasta mig ut genom.


Väl hemma insåg jag kopplingen mellan industridesigners och konsument, paketen.. Den var tillverkad i antagligen samma material som NASA använt till fönsterrutor på rymdfäjan. Helt okrossbar, värmetålig samt böjsäker. Efter fem minuters slit med all upptänklig utrustning jag kunde framringa ur min välfyllda verktygslåda lyckades jag bryta mig i i förpackningen.

Efter att ha stängt av brandlarmet, släckt svetsen och lagt den förbrända golvmattan i soporna studerade jag mitt nyförvärv. Antagligen ha man på tandborstföretaget lyckats förväxla ordern på tandborstarna med handtagen till de pneumatiska bergborrshandtagen man skulle beställa då tandborsten var utrustad med vibrationsdämpande siliconinlägg som skyddar dina händer vid utdraget användande. Nu befinner jag mig inte i farozonen för att få vita fingrar på grund av vibrationer då mitt användande av tandborsten sträcker sig till ett antal gånger per dag så jag hängde inte upp mig nämnvärt vid detta.

Väl inne i munnen var det hen helt annan sak, det kändes som någon proppat in en gravt överdimensionerad tuggleksak av gummi avsedd för antingen en stor hund alternativt aggressiv krokodil och ett 9-volts batteri.

Jag studerade tandborsthuvudet noga och insåg att någon perveterad designer placerat en siliconplatta på baksidan av huvudet med nabbar på. Denna tog mig fem minuter att slipa bort med en tång och en skalpell.

Jag studerade nöjt mitt värv och visste nu instinktivt vilken sida tandkrämen ska appliceras på.



Nästa gång ska jag berätta när jag skulle köpa toalettpapper.

Groucho Marx

Latest articles