arctis.net

Apropå gnagare kom jag att tänka på en episod som inträffade för länge sedan.

Skrolken var väl runt fem år, Dissy tio och Jag femton i runda slängar.

I garaget på en pall satt jag och slipade på några mopeddelar som skulle lackeras medans Skrolken och Dissy fjantade runt i trädgården med Dissys marsvin som fick någon form av övervakad utomhusvistelse utan bur.

Efter en stund hämtar Skrolken en stor "monstertruck" av radiostyrd modell, tyvärr är radiostyrningen sedan länge borta men efter lite assistans av mig har vi borrat in en strömbrytare i huven som tvångskör motorn antingen framåt eller bakåt. Det är nu ingen svindlande hastighet den kommer upp i utan i lätt promenadtakt.

Skrolken sätter marsvinet på flaket och varje gång det hoppar av är han där snabbt som en iller och stoppar tillbaka det stackars djuret.

Efter en tio-femton gånger inser marsvinet att det faktiskt är kul att åka eller så ger det bara upp, men kvar på flaket sitter han och sniffar förundrat omkring sig när den lilla bilen tuggar sig makligt fram över gräsmattan.

Efter en stund börjar Skrolken och Dissy irritera sig mer och mer på att det inte går att styra bilen, och med hjälp av en pinne försöker de under gång pilla till hjulens riktning utan större framgång då det inte finns något styrservo som håller kvar hjulen i dess läge utan genast flyttar sig efter underlagets ojämnheter.

De konfererar med mig om att "fixa till skiten" men jag kan inget göra för att hjälpa till då jag varken har någon radiostyrning eller kunskaper om hur det funkar.

Efter en stunds funderande säger jag åt dem att spänna en lina mellan två träd och fästa en ögla i styrstaget så bilen följer linan. En god idé tycker dom och meckar hej vilt en stund. Konstruktionen verkar fungera så långt att det är kul en stund. Sen brister tåden, trasslar sig i hjulen, motorn börjar sega på grund av dåliga batterier.

Ok, dags att mecka lite, en 6V blyacce grävs fram ur en låda och najas fast på bilen, nu går den betydligt bättre, det är dock ingen räser utan marsvinet tycker resan är rätt behaglig.

Ut kommer "far i huset" och ska klippa gräset, glinen, bilen och djuret förpassas ut på asfaltsgången framför huset, vilken löper parallellt med järnvägen. Ingen av kombattanterna är glada över detta utan surar för styrlinan är borta.

"-Men ställ ut ett par saker på gångvägen och knyt mellan då" föreslår jag.

"-Men linan är kass" gnälls det..

Ok, en rulle najtråd offras till dem och ett par pallbockar. Dom meckar och skrattar som vildar en stund tills nytt gnäll kommer..

"-Det bara välter!"

"-Men ta något tungt då ur garaget" svarar jag..

Dom ser skeptiska ut, jag pekar på en P6-flaska med gasol, Dissy tittar klentroget på mig.

"-Gasol brinner, den flaskan kommer aldrig i närheten av mitt marsvin."

Ok, fair deal, han är inte så dum som han ser ut i alla fall..

"-Ta kolsyresläckaren då, den brinner fan inte ens i solen" säger jag.

Dom tittar på varann och funderar en stund, ok, låter vettigt, de hugger sakerna och försvinner som två Turkiska mattförsäljare efter att ha lurat en turist.

Nu skrattas det och fnittras ute på gången och jag kan inte hålla mig, jag knallar över och kollar läget. Marsvinet har nu fått en ca 20 meter lång "räserbana" att åka på, och den gamla elbilen kommer upp i rask promenadtakt på den släta asfalten, jag tycker mig till och med skymta en nöjt leende under morrhåren på det djuret när det sitter parkerat på flaket med framtassarna i ett stadigt tag i störtbågen, kikandes fram över taket.

Jag skrattar och återvänder till garaget, inte illa för ett marsvin att bli underhållet på detta viset.

Nu äntligen har Far i huset druckit kaffe, kollat sportspegeln och blivit hotad av Modern att "Om gräset inte är klippt innan solnedgången blir det ingen lördagsgrogg till videofilmen i kväll"

Detta är ett argument som tar skruv och han far ut för att leta reda på gräsklipparen han släpat fram ett par timmar tidigare.

I alla fall, efter en stunds letande hittar han gräsklipparen ståendes vid häcken på garageuppfarten, han drar i den och den har fastnat i häcken..

"-Men va nu?!" ett stadigt ryck och den lossnar.

Nu är det så att Skrolken och Dissy har ställt brandsläckaren ute på gången och använt gräsklipparens handtag som mothåll på andra sidan.

Shean är ingen liten man utan har resolut ryckt av najtråden och fått loss gräsklipparen utan att veta vad som höll den fast.

Nu blir det kalabalik på gången och jag springer ner för att kolla vad som händer.

Kolsyresläckaren har vält och ljushuvudena har najat sin styrlina i sprinten till släckaren, sprinten har åkt ur och släckaren har vält med slangen som en liten raketmotor fladdrandes runt sig själv, efter ett par varv har släckaren snurrat tillräckligt nära kantstenen för att slå av plastfästet och nu blåser det kolsyra ur mässingshuvudet varvid släckaren accar upp som en galning.

Skrolken skriker: "Den kommer fara iväg!!!"

"-Nej den är för tung" Svarar Dissy. Han har rätt men den kommer inte att stanna utan ett resolut motstånd.

I sin toksnurrning har najtråden fastnat i mässingshuvudet och elbilen med tillhörande marsvin snurras med oroväckande hög fart tillbaka till släckaren, marsvinet klamrar sig för livet fast i plastbilen som nu backar i 30 km/h, efter ett par meters backande fastnar najtråden i botten på släckaren som nu snurrar som en grekisk eld och vips är bil och marsvin ivägslungat ut i terrängen.

Fyra par ögon ser bil, marsvin och en kometsvans med najtråd fara iväg i en hög båge bort mot järnvägsrälsen, dom passerar en meter över kontaktledningen och när tyngdlagen gör sig påmind uppstår en kollosal ljusbåge mot najtråden.

Nejden fylls med en lukt av bränt hår och brinnande plast, ett godståg två hundra meter längre bort slocknar och bommarna går ner, en tystnad sänker sig över scenen och Shean smyger iväg med gräsklipparen till andra sidan av huset.

Jag plockar upp släckaren och går tillbaka till garaget, Skrolken och Dissy står och stirrar som förstenade tills Skrolken säger

"-Sicken jävla smäll" Sen lommar dom in och sitter i soffan och kollar på Fragglarna.

Ingen säger något tills det ringer på dörren, Modern talar en stund med någon och kommer sedan in i vardagsrummet, sätter sig i fåtöljen, tittar på oss och frågar sakta om vi vet något om strömavbrottet på järnvägen. Banverket har tydligen lite problem med förseningar i Göteborg-Malmötrafiken.

Alla skakar på huvudet och proppar i sig mer popcorn.

Back

Groucho Marx

Who are you going to believe, me or your own eyes?

Latest articles

2008-06-06
Gnagare

2007-04-18
Fåglar

2006-04-17
Tandborsten

2005-10-05
Etanol

2004-10-28
Vårkänslor